Stöduttalande till våra danska kamrater!

Den 1 mars greps en ung man i Köpenhamn av den danska säkerhetspolisen PET med hänvisning till terrorparagrafen 114f som förbjuder ”stöd till grupper som hänger sig åt att med maktanvändande få till påtryckningar mot offentliga institutioner”.

Den unge mannen, som senare häktades, är antifascist och den ”terroristgrupp” han ska ha gett stöd åt ska alltså vara Antifascistisk Aktion (AFA) i Danmark.

Men är det terrorism att försvara sig själv, sina nära, homosexuella, invandrare och fackföreningsaktivister – för att ta några exempel på klassiska måltavlor – mot facistiskt våld? Är det verkligen terrorism att värna om alla människors lika rätt till trygghet och lika rätt till stadsrummet?

Det självklara svaret är nej. Den borgerliga staten sviker sitt självpåtagna uppdrag att skydda utsatta grupper från fascister. Då är det upp till oss själva att sköta det arbetet.

Kamraterna i Köpenhamn har under lång tid arbetat målmedvetet mot de fascistiska strömningarna vilket resulterat i att fascisterna länge varit så gott som osynliga i stadsbilden i den danska huvudstaden.

Detta har även gjort att de danska vänsteraktivisterna kunnat ägna sig åt progressivt politiskt arbete istället för att jaga fascister: mindre självförsvar och mer angreppspolitik mot klassamhället.

Säkerhetspolisens angrepp på de danska antifascisterna, och deras subtila försök att terroriststämpla AFA, är i förlängningen ett angrepp på hela arbetarrörelsen. Vi har rätt att försvara oss! Och det kommer vi fortsätta göra – oavsett om angreppen kommer från de organiserade fascisterna eller den borgerliga staten!

//Afa Julia

Alla talar om klimatet – inte vi!

I december ska de så kallade världsledarna träffas i Köpenhamn för att förhandla fram ett nytt klimatavtal, med fokus på att bromsa klimatförändringarna. COP15 snack om att ”rädda världen ur klimatkrisen” är en slug bluff för att dölja deras egentliga agenda: att återupprätta legitimiteten för den globala kapitalismen och rädda den ur dess rådande kris genom ett kolossalt pr-trick: introduktionen av den ”gröna” kapitalismen.

Ur kapitalets perspektiv är ”klimatfrågan” bara en öppning för nya marknader och för att få igång produktionen, konsumtionen och därigenom rädda de sjunkande profiterna. Med hjälp av ”gröna investeringar” (i bilindustrin, teknologi och byggande t.ex.) och handeln med utsläppsrätter ska kapitalet, i synnerhet i väst, kunna fortsätta växa obehindrat och politikerna ska kunna skaka hand efteråt, le åt fotoblixtarna och säga att de gjort en historisk hjälteinsats för att rädda klimatet. Det är viktigt att ej glömma, att regeringar och företag kommer trots ständiga löften och avtal aldrig att offra sin egen tillväxt och profit för att minska koldioxidutsläppen.

Ett affärsmässigt system som sätter ekonomisk tillväxt framför människors önskningar, som håller oss likt slavar och förvandlar våra liv och sjukdomar, våra barndomar och ålderdomar, vår luft och vårt vatten till handelsvaror och som utan att blinka är redo att dränka, svälta eller fylla oss med bly i jakten på större och större profiter, är förlegat och måste förstöras.

Sida vid sida med massarbetslöshet, växande klassklyftor och en allt mer aggressiv nyliberal politik är klimatförstörelsen bara ett symptom på den sjukdom som brukar kallas kapitalismen. Sett ur arbetarklassens perspektiv förstås.

Men, som sagt, det är aldrig fråga om att de ska rädda något klimat. Kapitalismens vansinne och katastrofala konsekvenser för människor och vår närmiljö över hela planeten har minst sagt varit kända ganska länge. Det finns inte längre något som behöver analyseras.

I Köpenhamn i december kommer tiotusentals människor gå ut på gatorna. Men stora fredliga demonstrationer, hur mäktiga de än må kännas, är fullständigt meningslösa om vi inte kan backa upp dem med våld. I Seattle 1999 hade det aldrig gått som det gick om inte aktivisternas sits-ins och blockader hade kombinerats med att delar av centrum blev ödelagt, Köpenhamn hade inte haft något nytt ungdomshus om inte aktivisterna hade fört ett gatukrig parallellt med de stora icke-våldsdemonstrationerna, Berlin hade inte haft ett enda squat kvar om de inte hade försvarat sig med våld, det var hotet om våldsamma omvälvningar som en gång tvingade fram den allmänna rösträtten och den svarta medborgarrättsrörelsen i USA hade sannolikt inte nått samma framgångar utan de våldsamma upploppen. Vi skulle kunna hålla på så här i evigheter men nu är det punkt.

Vi ser gärna ett myller av taktiker i december, såväl inkluderande som exklusiva. Men vi vill se ett gemensamt fokus: det är krig mot kapitalismen, vilken skepnad den än tar sig.

//AFA Julia

afajulia.wordpress.com

Rosengård visar vägen

Ett femtontal ungdomar attackerade häromkvällen en polispatrull i Rosengård med sten. Polisen famlar efter någon förklaring och tror att det är en ”hämnd” för en gripen ”gängledare” i Rosengård.

Men alla gånger svinen fått stenar på sig utan någon gängledare nyligen gripits eller dömts? Ja, då har det varit ”enskilda bråkmakare”, ”tillresta afa-aktivister” eller någon annan vissen förklaring som haft till syfte att isolera händelserna från varandra och omöjliggöra att de sätts i någon social kontext.

Stenar är de röstlösas röst och Rosengård försöker tala om att de inte vill ha snuten där, i synnerhet inte i form av något slags ockupationsstyrka, vilket för närvarande är fallet i Herrgården som sedan ett par månader tillbaka är belägrat ett i ett fåfängt försök att med repression ”återskapa lugnet” på Herrgården utan att beröra själva sjukdomen: de sociala orättvisorna.

Rosengård visar vägen. Ni kan inte tysta klasskampen med era tjänstevapen – och ni kan inte få bukt med sociala problem med hjälp av batongslag.

Inte en meter! Stoppa nazimarchen 1 maj

På självaste 1 maj, som är arbetarklassens högtidsdag över hela världen, planerar de tyska nazisterna som kallar sig ”Freie Kameradschaften”, som inspirerat de svenska ”Fria Nationalisterna”, att genomföra en marsch i Hannover. Det är en smutsig ironi och pinsam provokation att de valt just den dagen.

Antifa Hannover, och antifascister i hela Tyskland, mobiliserar givetvis stort för den dagen. Vi i AFA Julia är av åsikten att 1 maj lämpligen bör firas där man bor och agerar i vardagen, men eftersom alla platser där reaktionära krafter försöker hota arbetarklassens positioner är vår hemmaplan, kommer vi att skicka representanter till Hannover.

Keinen Meter – Naziaufmarsch am 1.mai verhindern!

antifa

Game, set, match!

AFA Helsingborg, AFA Julia Malmö och AFA Hekto Stockholm har deltagit i ”det är vi som bestämmer”-nätverkets arbete, mobilisering och själva aktionerna/demonstrationerna inför och under Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel.

Vårt mål var inte enbart att manifestera ett missnöje mot matchen utan att faktiskt göra ett rejält försök att stoppa den med de medel som krävdes. Att det krävdes uppemot 1000 poliser för att säkra att matchen skulle spelas och att den tvingades att spelas inför tomma läktare visar på det hot vi alla utgör.

Precis som i Rosengård under kravallerna i december, och alla andra sammanhang där vi deltar så var det inte så att det var aktivister från oss som startade någon konflikt. Konflikten finns där redan, och alla visste att den skulle explodera den 7 mars.

I Malmö bor det det tusentals palestinier som flytt från sitt ockuperade hemland. Många har dessutom förlorat släkt, vänner och fått sina hemområden sönderbombade i det senaste israeliska attackerna mot Gaza. Att då ta hit representanter för Israel, som dessutom själva stolt betraktar sig som ambassadörer för sitt land, för att spela tennis är inget annat än en spottloska i ansiktet på alla palestinier som flytt. Att överhuvudtaget ha något som helst utbyte med den rasistiska staten israel är ett hån mot den arbetarklassen i Palestina som varje dag lider under förtrycket. Därför agerade vi i samarbete med de palestinier som var där för att försöka stoppa matchen.

Vi lyckades genomföra en massiv demonstration, en mäktig solidaritetshandling där vi med de medel vi hade tillgång till gjorde ett rejält försök att komma förbi polisens kedjor för att nå vårt mål, Baltiska Hallen för att stoppa matchen. Vi skapade med andra marginaliserade grupper ett utrymme där vi gemensamt kunde agera och sätta spelreglerna, och bygga ett samarbete med lokala Malmöungdomar som kommer att stärka vår rörelse. Vi lyckades även skapa en så pass hotfull och kostsam situation att det troligen kommer dröja innan Malmös politiker vill förlägga ett sådant arrangemang i Malmö igen och förhoppningsvis lär sig samtliga kommuner av detta. För det kommer kosta att samarbeta med sioniststaten Israel…

Vi vill rikta ett stort tack till alla som jobbat med förberedelserna inför matchen och framför allt en stor eloge till alla som deltog i lördagens demonstration. You rock!

Vi ses på gatorna snart igen.
Kanske redan den 17:e mars. Då är det rättegång med en nazist från Helsingborg som målsägande i Malmö och vi behöver din hjälp med att visa att nazister inte är välkomna var de än dyker upp. Vi samlas 08.30 utanför hovrätten i Malmö.

// AFA Helsingborg, AFA Julia Malmö, AFA Hekto Stockholm

denna text har tidigare publicerats på antifa.se

Poliser kallade Rosengårdsungar för ”blattejävlar”

Malmöpolisen har i åratal gjort sig rikskända för sin bufflighet, osmidighet och för att av allt att döma snitta på långt under allmän medelbegåvning bland sina fotsoldater. Men nu verkar hissen ha stannat halvvägs hos kravallpolisen.

Två ungdomar står åtalade för kravallerna i Rosengård i december och kravallpolisen förser själva åklagaren med en ”bevisfilm” som de själva spelat in där de lägger den ena rasistiska och våldsförhärligande kommentaren efter den andra: ”Blattejävlar”, ”Den lille apajäveln. Ska jag göra han steril när jag får tag på honom?, ”ja han ska ha sig duktigt med stryk så han inte kan stå på benen”.

Tiotusenkronorsfrågan till alla liberaler och alla andra idioter: Hur kan det komma sig att många ungdomar i Rosengård, och en hel del av oss andra också för den delen, hatar polisen?