Alla talar om klimatet – inte vi!

I december ska de så kallade världsledarna träffas i Köpenhamn för att förhandla fram ett nytt klimatavtal, med fokus på att bromsa klimatförändringarna. COP15 snack om att ”rädda världen ur klimatkrisen” är en slug bluff för att dölja deras egentliga agenda: att återupprätta legitimiteten för den globala kapitalismen och rädda den ur dess rådande kris genom ett kolossalt pr-trick: introduktionen av den ”gröna” kapitalismen.

Ur kapitalets perspektiv är ”klimatfrågan” bara en öppning för nya marknader och för att få igång produktionen, konsumtionen och därigenom rädda de sjunkande profiterna. Med hjälp av ”gröna investeringar” (i bilindustrin, teknologi och byggande t.ex.) och handeln med utsläppsrätter ska kapitalet, i synnerhet i väst, kunna fortsätta växa obehindrat och politikerna ska kunna skaka hand efteråt, le åt fotoblixtarna och säga att de gjort en historisk hjälteinsats för att rädda klimatet. Det är viktigt att ej glömma, att regeringar och företag kommer trots ständiga löften och avtal aldrig att offra sin egen tillväxt och profit för att minska koldioxidutsläppen.

Ett affärsmässigt system som sätter ekonomisk tillväxt framför människors önskningar, som håller oss likt slavar och förvandlar våra liv och sjukdomar, våra barndomar och ålderdomar, vår luft och vårt vatten till handelsvaror och som utan att blinka är redo att dränka, svälta eller fylla oss med bly i jakten på större och större profiter, är förlegat och måste förstöras.

Sida vid sida med massarbetslöshet, växande klassklyftor och en allt mer aggressiv nyliberal politik är klimatförstörelsen bara ett symptom på den sjukdom som brukar kallas kapitalismen. Sett ur arbetarklassens perspektiv förstås.

Men, som sagt, det är aldrig fråga om att de ska rädda något klimat. Kapitalismens vansinne och katastrofala konsekvenser för människor och vår närmiljö över hela planeten har minst sagt varit kända ganska länge. Det finns inte längre något som behöver analyseras.

I Köpenhamn i december kommer tiotusentals människor gå ut på gatorna. Men stora fredliga demonstrationer, hur mäktiga de än må kännas, är fullständigt meningslösa om vi inte kan backa upp dem med våld. I Seattle 1999 hade det aldrig gått som det gick om inte aktivisternas sits-ins och blockader hade kombinerats med att delar av centrum blev ödelagt, Köpenhamn hade inte haft något nytt ungdomshus om inte aktivisterna hade fört ett gatukrig parallellt med de stora icke-våldsdemonstrationerna, Berlin hade inte haft ett enda squat kvar om de inte hade försvarat sig med våld, det var hotet om våldsamma omvälvningar som en gång tvingade fram den allmänna rösträtten och den svarta medborgarrättsrörelsen i USA hade sannolikt inte nått samma framgångar utan de våldsamma upploppen. Vi skulle kunna hålla på så här i evigheter men nu är det punkt.

Vi ser gärna ett myller av taktiker i december, såväl inkluderande som exklusiva. Men vi vill se ett gemensamt fokus: det är krig mot kapitalismen, vilken skepnad den än tar sig.

//AFA Julia

afajulia.wordpress.com

Annonser

Game, set, match!

AFA Helsingborg, AFA Julia Malmö och AFA Hekto Stockholm har deltagit i ”det är vi som bestämmer”-nätverkets arbete, mobilisering och själva aktionerna/demonstrationerna inför och under Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel.

Vårt mål var inte enbart att manifestera ett missnöje mot matchen utan att faktiskt göra ett rejält försök att stoppa den med de medel som krävdes. Att det krävdes uppemot 1000 poliser för att säkra att matchen skulle spelas och att den tvingades att spelas inför tomma läktare visar på det hot vi alla utgör.

Precis som i Rosengård under kravallerna i december, och alla andra sammanhang där vi deltar så var det inte så att det var aktivister från oss som startade någon konflikt. Konflikten finns där redan, och alla visste att den skulle explodera den 7 mars.

I Malmö bor det det tusentals palestinier som flytt från sitt ockuperade hemland. Många har dessutom förlorat släkt, vänner och fått sina hemområden sönderbombade i det senaste israeliska attackerna mot Gaza. Att då ta hit representanter för Israel, som dessutom själva stolt betraktar sig som ambassadörer för sitt land, för att spela tennis är inget annat än en spottloska i ansiktet på alla palestinier som flytt. Att överhuvudtaget ha något som helst utbyte med den rasistiska staten israel är ett hån mot den arbetarklassen i Palestina som varje dag lider under förtrycket. Därför agerade vi i samarbete med de palestinier som var där för att försöka stoppa matchen.

Vi lyckades genomföra en massiv demonstration, en mäktig solidaritetshandling där vi med de medel vi hade tillgång till gjorde ett rejält försök att komma förbi polisens kedjor för att nå vårt mål, Baltiska Hallen för att stoppa matchen. Vi skapade med andra marginaliserade grupper ett utrymme där vi gemensamt kunde agera och sätta spelreglerna, och bygga ett samarbete med lokala Malmöungdomar som kommer att stärka vår rörelse. Vi lyckades även skapa en så pass hotfull och kostsam situation att det troligen kommer dröja innan Malmös politiker vill förlägga ett sådant arrangemang i Malmö igen och förhoppningsvis lär sig samtliga kommuner av detta. För det kommer kosta att samarbeta med sioniststaten Israel…

Vi vill rikta ett stort tack till alla som jobbat med förberedelserna inför matchen och framför allt en stor eloge till alla som deltog i lördagens demonstration. You rock!

Vi ses på gatorna snart igen.
Kanske redan den 17:e mars. Då är det rättegång med en nazist från Helsingborg som målsägande i Malmö och vi behöver din hjälp med att visa att nazister inte är välkomna var de än dyker upp. Vi samlas 08.30 utanför hovrätten i Malmö.

// AFA Helsingborg, AFA Julia Malmö, AFA Hekto Stockholm

denna text har tidigare publicerats på antifa.se