Rosengård visar vägen

Ett femtontal ungdomar attackerade häromkvällen en polispatrull i Rosengård med sten. Polisen famlar efter någon förklaring och tror att det är en ”hämnd” för en gripen ”gängledare” i Rosengård.

Men alla gånger svinen fått stenar på sig utan någon gängledare nyligen gripits eller dömts? Ja, då har det varit ”enskilda bråkmakare”, ”tillresta afa-aktivister” eller någon annan vissen förklaring som haft till syfte att isolera händelserna från varandra och omöjliggöra att de sätts i någon social kontext.

Stenar är de röstlösas röst och Rosengård försöker tala om att de inte vill ha snuten där, i synnerhet inte i form av något slags ockupationsstyrka, vilket för närvarande är fallet i Herrgården som sedan ett par månader tillbaka är belägrat ett i ett fåfängt försök att med repression ”återskapa lugnet” på Herrgården utan att beröra själva sjukdomen: de sociala orättvisorna.

Rosengård visar vägen. Ni kan inte tysta klasskampen med era tjänstevapen – och ni kan inte få bukt med sociala problem med hjälp av batongslag.

Poliser kallade Rosengårdsungar för ”blattejävlar”

Malmöpolisen har i åratal gjort sig rikskända för sin bufflighet, osmidighet och för att av allt att döma snitta på långt under allmän medelbegåvning bland sina fotsoldater. Men nu verkar hissen ha stannat halvvägs hos kravallpolisen.

Två ungdomar står åtalade för kravallerna i Rosengård i december och kravallpolisen förser själva åklagaren med en ”bevisfilm” som de själva spelat in där de lägger den ena rasistiska och våldsförhärligande kommentaren efter den andra: ”Blattejävlar”, ”Den lille apajäveln. Ska jag göra han steril när jag får tag på honom?, ”ja han ska ha sig duktigt med stryk så han inte kan stå på benen”.

Tiotusenkronorsfrågan till alla liberaler och alla andra idioter: Hur kan det komma sig att många ungdomar i Rosengård, och en hel del av oss andra också för den delen, hatar polisen?